Katedralen Notre-Dame (Vår Fru) byggdes åren 1163-1345. Den ligger i Paris på ön Île de la Cité i floden Seine. Katedralen har klassats som ett världshistoriskt monument av FN. Tornen i västra fasaden är 69 meter höga, och 422 trappsteg leder till klocktornets högsta punkt. Längst t.v. några av de skräckinjagande gargoylerna som utsmyckar fasaden.

Många karaktärer och många bearbetningar

I det medeltida Paris med katedralen Notre Dame (Vår Fru) i centrum möter vi den vanskapte och döve klockringaren Quasimodo, den sköna danserskan Esmeralda, den ståtlige kaptenen Febus och den fanatiske ärkedjäknen Claude Frollo. Ytterligare centrala personer i dramat är den misslyckade poeten Pierre Gringoire, och tiggarkungen Jacques Clopin.

Dessutom förekommer många andra färgstarka karaktärer i musikalen: högreståndsflickan Fleur (förlovad med kapten Febus) med mor och systrar,  glädjehusvärdinnan Mimi Falourdel, abbedissan Constance, franske kungen Louis XI,  samt en lång rad fattigfolk, borgare, soldater, hovmän, domare, präster, munkar, nunnor, glädjeflickor, zigenare, gycklare och allehanda löst folk i Paris nådens år 1482.

Deras kärleksförvecklingar och äventyr skildras i en målande beskrivning av livet i Paris då den mörka medeltiden håller på att bli lite upplyst - boktryckarkonsten har nyligen blivit känd, men i mångas ögon är jorden fortfarande platt, för Columbus har ännu inte upptäckt Amerika. Trots fattigdom och elände finns det ändå frispråkighet och livsglädje.
Kringvandrande zigenare som anländer till Europa föder både beundran och främlingshat, inte minst för den vackra Esmeralda som väcker starka känslor hos de människor hon möter. Passionerna leder till såväl romanser och komik som till dråp och häxprocesser och kulminerar i den dramatiska stormningen av katedralen Notre Dame.

Romanen Notre Dame de Paris skrevs 1831 och är ett av den franske författaren Victor Hugos (1802-1885) mest kända verk. Originaltiteln antyder att det är själva katedralen som är den egentliga huvudpersonen i romanen. När boken översattes till engelska lyftes  ändå Quasimodos person fram, för den engelska titeln blev The Hunchback of Notre Dame (Puckelryggen i Notre Dame). På svenska har berättelsen för det mesta kallats Ringaren i Notre Dame. Berättelsen har filmats tiotals gånger, första gången redan 1909 med titeln Esmeralda. Andra kända filmatiseringar av The Hunchback of Notre Dame har gjorts 1923 (med Lon Chaney och Patsy Ruth Miller), 1939 (med Charles Laughton och Maureen O'Hara), 1957 (med Anthony Quinn och Gina Lollobrigida), 1982 (med Anthony Hopkins och Lesley-Anne Down) och 1997 (med Mandy Patinkin och Salma Hayek). Disneybolaget gjorde historien om Quasimodo och Esmeralda familjevänlig med sin tecknade musikalversion 1996, med fristående fortsättning 2001.

Victor Hugo skrev både skådespel och romaner. Hans mest kända verk är Ringaren i Notre Dame och Les Miserables (Samhällets olycksbarn). Mer om Victor Hugo

Det har förstås också gjorts otaliga scendramatiseringar av romanen, bl.a. en opera av Franz Schmidt benämnd Notre Dame , och redan 1844 förvandlades romanen till balett. I modern tid har bl.a. en fransk-kakandensisk musikalversion blivit internationellt känd, Notre Dame de Paris, som hade premiär 1998. Cathédrale Notre Dame de Paris  (officiell hemsida, på franska) Virtuell vandring i Notre Dame (på engelska)

Några  filmaffischer för Ringaren i Notre Dame genom åren
1923	1923	1939	1939
1939	1957	1957	1957
1982	1982	1996	1996
1996	1997	1997	2002
Affischer för scenversioner av Ringaren i Notre Dame
Balett 1844	Musical USA 1997	Musical Frankrike 1999	Musical Danmark 2002

Spelplan 2008     Om Sebastian    Medeltidskurs